Engla och Speeden – mina fina djuränglar
Engla kom in i mitt liv 8 veckor gammal och full i bus. Växte upp till världens klokaste hund med ett hjärta av renaste guld. Engla följde mig genom livet med nyfikenhet och glädje. Tröstade mig när jag var ledsen och vaktade mig med hennes liv som insats, med blott sina 2 kilo. Vi upplevde allt man kan önska.
Sen kom dagen som krossade mig fullständigt. Den 14/11-20 lämnade Engla mig hastigt då himlen behövde en ängel. Gråter efter Engla än idag, tänker på henne varje dag, drömmer om henne, hör och ser henne fortfarande. Varför skulle just Engla till himlen? När hennes liv rann ut genom min famn hos veterinären så trodde jag min sista stund var kommen. Det gjorde så fruktansvärt ont och gör det fortfarande ont. Blir ledsen när jag pratar om henne och även nu när jag skriver – min lilla ”Voffan” som hon kallades kommer alltid ha din egen plats i mig hjärta.
Jag saknar henne så mycket, hon fick mig alltid på gott humör. Jag pratade och grät hos min häst Speeden, men även med en kurator. Har fortfarande svårt att prata om min älskade lilla Engla. De säger att tiden läker alla sår, men inte mina sår. Hon var inte ”bara en hund” utan min bästa vän. Efter två kunde jag kolla på videos med henne igen med Speeden.
Speeden var ett vilddjur i början med mycket egen vilja och regler. Efter 6 månader hos mig så vart han som ett litet lamm. Vi möttes halvvägs i jobbet mot förtroende och tillit. När jag var i hans box, i hagen eller stallgången så fick ingen annan komma nära mig. Du var så klok. och där kommer den få hänga tills vi ses igen.
När jag skadade ryggen i jobbet och aldrig mer fick sitta upp i sadeln igen så fanns han där och visade att jag ändå duger som ”mamma” Han va min kurator och skvallrade aldrig utan stod med din trygga mule mot min hals och bara fanns där. När Engla lämnade oss så grät jag floder så jag skakade hos honom och han kom springandes direkt när han hörde att jag va ledsen och lade sin mule nära. Så kom en fruktansvärd dag igen den 28/8-22 då du min svarta vackra häst lämnade mig också. Där stod jag alldeles chockad och fullständigt tom. Speedens grimma hänger i hallen än
November samma år hittade vi min pappa död på köksgolvet och varken Speeden eller Voffan kunde hjälpa när jag föll.
Jag saknar dem så mycket mina pälsklingar ❤️, men vi ses snart igen! Då ska vi ta igen alla missade dagar och samtal och fortsätta tillsammans in i evigheten ❤️❤️.