Min älskade vän
- Detta ämne har 1 svar, 2 deltagare, och uppdaterades senast för 3 månader av Djurfrid.
-
FörfattareInlägg
-
-
MMaria2024-07-25
Vår fina lilla hund Teddy blev illa biten av min mammas grannes hund i söndags. Pga att skadan var så pass illa, hans ålder och blåsljudet på hjärtat fick vi ta det svåra beslutet att låta honom somna in. Teddy var en 11,5 årig dvärgspets med världens finaste fluffiga bruna päls, bruna fina ögon, en söt liten nos och ett stort leende. Han var så glad, pigg och i fin form trots sin ålder.
Jag kan inte komma över att han dog på detta vis. Att hans sista tid i livet slutade så här. Jag är dessutom extremt arg på dessa oansvariga grannar. Min mamma och hennes man bor i ett hus där de delar trädgård med två andra familjer. Denna familjen flyttade till huset för några år sedan. Då hade Teddy bott och levt fritt och fint i trädgården i MÅNGA år redan.Grannarna som flyttade in visste alltså mycket väl att en liten hanhund bodde där innan de flyttade dit. Dessa grannar berättade för något år sedan att de tänkte skaffa sig en mini bullterrier hane och jag förklarade faran för min mamma och hennes man med detta. En bullterrier är en väldigt explosiv ras, den är svår att läsa av och kan gå från ett till hundra. Att skaffa denna typen av hund och förvänta sig att kunna ha denna hund fritt i trädgården var därför bara totalt otänkbart. Min mamma och hennes man försökte få dem att tänka om. De kunde väl i alla fall vänta till att Teddy somnat in av sig själv? Teddy var där först och de VALDE att flytta till ett hus med gemensam trädgård men de tog absolut INGEN hänsyn till oss eller vår hund trots protester och varningar.
En solig söndag bet denna hund min älskade vovve och tyvärr var jag inte där för att skydda honom. I stället fick min stackars mamma uppleva detta trauma. Grannen som varken hade kunskap om hur man tar loss en hund som biter en annan hund eller hade kunskap om den typ av hund de skaffat skadade min hund och orsakade hans död. Jag kan inte komma över det. Jag gråter varje dag. Jag känner mig maktlös och helt förkrossad. Jag önska jag kunde skyddat honom mer.
Jag har även tvivlat på mitt beslut om att låta honom somna in.Jag tänker att jag kanske inte borde gett upp på honom. Tänk så hade han klarat av en operation och bli bra och fått några fina år till med oss. Samtidigt ville jag inte att han skulle lida, jag ville inte han skulle dö utan oss omkring sig på operationsbordet och jag ville inte att han skulle få en dålig sista tid i livet med massa smärta och mediciner.Veterinären sa att hans blåsljud var värre på hjärtat men jag vet inte om hon ens kan säga så då jag inte tror hon gjort ett ultraljud o därför inte kan veta detta.
Tanken på att aldrig höra honom skälla, springa mot mig, mysa och pussa på mig och bara vara med honom gör så extremt ont i mig. Kan inte förstå att detta har hänt. Är så arg och så ledsen. Jag vill anmäla ägarna så att de inte får för sig att ha sin hund fri i trädgården igen. Ska min mamma o hennes man och vi (när vi är på besök) behöva se deras hund springa fritt där när han mörda vår hund??? Min mamma vill inte att jag anmäler men jag vill det. Jag är rädd att deras hund kommer göra detta igen då dennes ägare inte har kunskap eller respekt för den typ av hund de skaffat. Jag hatar inte denna typ av raser men jag har stor kunskap om dem. Jag visste att detta skulle gå illa men det känns som jag aldrig blev tagen på allvar riktigt. Jag kan inte komma över detta. Min värld känns svart just nu. Vila i frid min fina Vovve. Jag saknar dig så det gör ont. Hur går jag vidare? Jag är så arg och ledsen och jag tänker hela tiden OM jag varnat dem varje dag och påmint dem hade detta inte hänt, om jag var där hade jag kunnat skydda honom eller i alla fall se till så skadan inte blev värre. Jag tänker på om gav upp för lätt på honom och jag har sån extrem ilska mot dessa ignoranta grannar.
Jag var där hos honom när han fick somna in. Jag pussade hans lilla huvud och kände när hans hjärta slutade slå. Nu ligger han begravd i min mammas trädgård, den plats han älska mest av allt.
Älskade älskade Teddy. Han var hela familjens lille älskling. Det är så tomt utan dig.
- Detta ämne redigerades för 3 månader av Maria.
-
Djurfrid2024-07-26
Hej fina du!
Vi är så otroligt ledsna över det du berättar och det är hjärtskärande att hans tid slutade på detta sätt. Det är förståeligt att du känner sorg, ilska och maktlöshet.
Det är uppenbart hur mycket han betydde för dig och hela familjen. Att ta beslutet att låta honom somna måste ha varit otroligt svårt, men det var ett beslut som visade din kärlek och omtanke så att han inte skulle behöva lida.Din ilska mot grannarna är också förståelig, och det är viktigt att du får bearbeta dessa känslor. Kanske kan du och din mamma diskutera igen hur ni bäst kan hantera situationen framöver för att förhindra att något liknande händer igen.
Låt dig själv sörja och ta den tid du behöver. Teddys kärlek och de glada stunder ni delade kommer alltid att vara en del av dig. Han är nu fri från smärta och springer fritt i en bättre värld. Ta hand om dig själv under denna svåra tid. Vila i frid, fina Teddy.
-
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara.