Brummelina
När jag såg fotot på dig första gången så smalt mitt hjärta direkt. Du såg så liten och oskyldig ut. Vi hade redan 2 Sheltisar från denna kennel innan men blev tillfrågade om att ta en hund till som fodervärd. Vi fick 2 bilder på två olika shelties. Blev en mycket svårt val så till slut blev det båda.
Men du Brummi blev min och vi hade så himla mycket kul ihop och så många både jobbiga och fina minnen. När du vara bara 4 månader så blev du överfallen av min grannes hund när min man var ute med dig. Helt plötsligt var du försvunnen och mitt hjärta stannade nära. Vi satte upp lappar, la ut efterlysningar på Facebook och Id-hund kom. Men ingen hittade dig.
Vi var ute och letade dygnet runt. Men till slut efter 1 dygn och 8 timmar kommer du hem helt själv. Lyckan var så himla stor! Nog bästa stunden i min och min mans liv. Sen rullade åren på du var med oss överallt och även när jag och min mamma reste så fick du följa med.
Du var en sån enormt kul, fin och underbar hund och jag och min man trodde du tom skulle överleva oss.
Sen kom påsken förra året. Långfredagen var min mamma och min bror och familj här. Du var som vanligt och fick mycket kramar och pussar. Sen utan vidare påskdagen så började du andas konstigt på morgonen. Direkt ringde jag veterinären och dem sa kom in på en gång… Vi åkte in på direkten. Då utan vidare börjar du hosta blod. De tar in dig bakom. Jag gråter när jag skriver detta.
Sen kom veterinären tillbaka och sa det finns inget vi kan göra. Dina lungor var förstorade och ditt lilla hjärta hade även det försvagats. Hade inte märkt något innan denna morgon. Veterinären sa hundar och katter kör så länge det går. Så fick gå in och säga hej då till dig där på det kalla sterila bordet. Du tittade mig rakt i ögonen och viftade på svansen. Sen somnade du in.
Sen den dagen har jag fällt en tår över dig. Din aska ligger i vår lilla skog. Och jag går dit flera gånger i veckan och pratar med dig. Kommer sakna dig varje dag tills vi möts igen.