Elvis min följeslagare
1996-2011
Elvis mamma “Smaragd” kom till mina föräldrars hus en sommardag 1996. Hon födde 3 st kattungar, varav Elvis var en av dem.
Jag tog mig an Elvis och han var ett riktigt busfrö som liten och blev min följeslagare. Han flyttade med mig från min lägenhet och till mitt första hus. Tänk glädjen av att få släppa ut honom i trädgården – med skogen som närmsta granne!
Han följde med oss på 3 km långa rundor i skogen, sen sov han resten av dagen – helt slut.
Nio liv har han också haft. Jag har räddat honom från en gren högt upp i ett tall där han hade suttit en hel natt i 0- gradigt och regn.
Min man har räddat honom från att bli kvävd i isoleringen mellan väggen och golvet i vårt förråd
Han var en underbar katt och riktigt sällskapssjuk.Om jag gick till en lekplats med vårt barn så skulle han följa med.
När han var 15 år gammal märkte vi att han blev magrare och magrare. Under några dagar kissade han överallt i tvättstugan – utom i hans låda. Vi tog honom till veterinären och de kunde se att hans njurar var på väg att lägga av. Hans värden var dåliga och de sa “ vi ser en katt här som inte mår så bra”. Han var bara skinn och ben och vi såg att han mådde riktigt dåligt. Då valde vi att han inte skulle få lida längre.
Det var ett mycket svårt beslut att ta men jag vet att det var det bästa för honom själv.
Saknar dig fina Elvis ❤️
Moa