Finaste Reifur – för alltid vår prins på terrassen

För en av oss var du den första kaninen. En sprallig liten varelse med en otrolig personlighet.

Vi lärde oss mycket av dig, hur speciella kaniner är. Du visade oss mod, kärlek, vilja. Du var känslig för vissa saker, obrydd inför andra. Trots två flyttar fann du dig snabbt. Trots att du hade ont var du glad och gav inte upp.

När det åskade och blixtrade så att huset skakade. Stod du där i famnen, din hållning rak. Tillsammans såg vi ut över sjön, skogen och bergen när himlen lystes upp av blixtarna och dundret. Vi lugnade varandra den natten. Vi var där för varandra.

När du somnade in var vi där. Din nyfikenhet var kvar in i det sista, samtidigt som du visade att du var medveten om varför vi var där. Du var trött. Du hade ont. Vi förstod det och att du ville leva. Vi ville det. Knölen på ditt ben som bara blev större ville inte det. Den vi inte sett och inte känt, inte först. Men som nu var där. Och du slutade hoppa. Till den sista kvällen, när du hoppade en sista gång. Du visade oss att du kunde trots smärtan. Vi minns dig som den glada lilla gynnare du var som studsade omkring, trakasserade oss i jakten på gottis eller gos. Nyfiken och orädd. En kaxig boxare som inte alltid hade tålamod, men hade en personlighet så mycket större än din kropp.

Terassen vid fönstret där du satt och såg ut över nejden när solen gick upp. En prins i väntan på att få sin frukost serverad. Ibland märkte du inte ens att vi kom när du satt där med ryggen emot dörren och såg ut över det vackra landskapet och äppelträdet nedanför. Vad tänkte du på då vill jag fråga dig?

Det är så tyst nu på terassen, i ditt rum och i vårt hem när du är inte är här. Du vilar vid ditt äppelträd.

Du var inte bara en kanin, du var så mycket mer och vi saknar dig innerligt.

Tack för alla år vi fick tillsammans, Du är alltid i våra hjärtan, älskade Reifur. ❤️❤️❤️