[Anonym]

Anonym

Det har gått några månader sedan min hund gick bort, och det är fortfarande riktigt jobbigt. Jag försöker tänka på allt vi hade, men varje dag gråter jag och tänker på henne alltid. Jag är ändå så tacksam för all tid vi fick tillsammans.

Jag mår verkligen inte bra utan hund både sällskap men också rutiner vi hade ihop och har börjat fundera på en ny. kan tänka mig en äldre som behöver ett nytt hem. Samtidigt känns det svårt och vill inte tänka om jag bara jämför den nya med min gamla. Eller om jag har så mycket sorg kvar att det blir svårare att knyta an?

Samtidigt har jag hört att en ny hund kan hjälpa i sorgen också, att det kan kännas lättare när man har någon att fokusera på. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra.

Har någon av er varit i samma situation? Hur kändes det för er? Jag vet att alla är olika, men det vore skönt att höra andras erfarenheter.

[AnjaAL]

AnjaAL

Du upplever just nu det värsta man som djurägare kan uppleva men som tyvärr är oundvikligt. Jag lider verkligen med dig och kan riktigt känna sorgen! Jag och min man har under årens lopp behövt ta adjö av fyra hundar och fyra katter, vår senaste vovve fick somna in den 8 mars 2024 efter att en autoimmun sjukdom gradvis brutit ner hans kropp samtidigt som hans starka mediciner gav honom svåra biverkningar. Vi visste att hans liv inte skulle bli så långt, han blev 4 år och 11 månader. Kvar har vi hans mamma Glittra och hans bror Dumle men likväl är saknaden stor efter vår Humle. Förstår ju att det är fruktansvärt för dig då du har mist inte bara din päskling utan också din identitet som matte/husse! Vi bestämde att vi skulle skaffa en valp så snart som möjligt, inte för att ersätta Humle utan att fylla tomrummet och få fokusera på annat än sorgen. Våra hundar är också arbetande hundar och husse behöver föryngra flocken då de blir pensionerade vid 10 år. Vår tik är nu 9 år. I juli kom så valpen Glimma till oss. Hon har bytt ut sorg mot glädje, inte bara för matte och husse utan också till de två andra hundarna och även katterna.
Då sorgen är som värst brukar jag skriva, det är mitt sätt att skingra mina sorgsna tankar medan tårarna rinner. Att gråta är också helande så gråt på!
Jag har sen många år tillbaka en ”husdjursblogg” där alla våra djur. både på jorden och i Regnbågslandet, får skriva om sina betraktelser. Du får gärna gå in och läsa: husetbus.blogspot.com.
Jag tycker det låter klokt att skaffa en omplaceringshund, det finns så många hundar som behöver ett nytt hem. Av våra sju hundar genom åren har fyra varit omplaceringar, det kan vara en utmaning med ev lydnadsproblem, men man får också ett otroligt starkt band till hunden då man tillsammans har löst problemen.
Lycka till och stor styrkekram!
Mvh
Anja

[Författare]

Inlägg