[Golden]

Golden

Hej. Jag har förlorat min hund, min bästa vän. Han hette Bamse en goldenretriever. Jag lider av psykisk ohälsa sen 16 år tillbaka. Han kom in i mitt liv när han var bara åtta veckor gammal. Jag kunde inte jobba så han var med mig från morgon till kväll. När jag brukade vara ledsen då kom han till mig och blåste på mitt hår. Och tassen var framme. Vi hade verkligen en speciell relation. Vi respekterade varandra och litade på varandra. För sex månader sedan upptäckte jag att han gick sakta och skyllde på att han hade blivit äldre. Han var 11,5 år gammal. Det tog nästan en vecka då kunde han inte resa sig upp i bakbenen. Vi åkte till veterinären. Bamse älskade åka bil. Det var det bästa han visste. Den här gången han orkade inte hoppa upp i bilen. Det var inte roligt att höra från veterinären att vi hade två alternativ avliva Bamse eller ge honom smärtstillande. Jag kunde inte acceptera att han var så dålig så jag valde smärtstillande. En väninna sa till mig att jag får inte plåga Bamse jag måste fatta beslut. Så en dag Bamse fick inte smärtstillande. Sen kunde han inte resa sig upp. Så min man och jag fattade beslutet. Nionde november fick vi tid. Innan veterinären åkte vi bil med Bamse. Bamse var min första hund. Min man satt i bilen och klarade inte ta farväl. Våra två döttrar satt i väntrummet. Bamse och jag gick in. Allt gick så fort. Han avled i min famn. Jag skrek och ropade på honom. Jag har skuldkänslor. Är det vanligt att känna så? Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Det gör så ont. Nu är jag ensam på morgonen igen. Han brukade ligga vid soffan. Jag drack kaffe och han sov och snarkade. Och nu jag kan inte höra det mer. Han ska kremeras så jag väntar på hans urna. Jag vill göra minneslund för Bamse här hemma. Det finns många som inte tar mig på allvar när jag säger att jag sorger min hund Bamse. Det är fortfarande färskt. Nionde december blir det en månad sedan Bamse avled. Varför gör det så mycket ont??

[Djurfrid]

Djurfrid

Hej fina du!
Vi vill först och främst säga att vi beklagar förlusten av din älskade Bamse. Att förlora en hund, särskilt när de har varit ens bästa vän i så många år, är en smärtsam upplevelse som verkligen kan påverka oss djupt.

Att känna skuldkänslor efter att ha fattat ett så svårt beslut som att säga adjö till ens fyrbenta vän är helt normalt och alla djurägare som har behövt ta det svåra beslutet känner likadant. Man får se en avlivning som en behandling. Det var den behandlingen som var rätt för Bamse och du tog beslutet av ren kärlek.

Att sörja förlusten av ett husdjur en djupt personlig känsla och sorgen kan liknas med att förlora en familjemedlem. Sorgen är din och oavsett om någon du möter inte förstår den, så spelar det ingen roll. Din känsla är verklig. Du kanske inte kommer över sorgen, men du kommer att lära dig att leva med den.

Att skapa en minneslund för Bamse hemma låter som en fin idé och ett vackert sätt att hedra hans minne. Ta stöd från vänner, familj eller till och med professionell hjälp för att prata om din sorg och dina känslor. Du är inte ensam i din upplevelse, och det finns människor som bryr sig om dig och förstår den speciella relationen du hade med Bamse.

Kanske med tiden kan du skaffa en ny hund som kan förgyller ditt liv.

Ta hand om dig!
Kramar från oss på Djurfrid

[Guccipuchi]

Guccipuchi

Må Bamse vila i frid. Jag förstår precis din känsla, sig och saknaden. Det är som att man är helt ensam om sorgen, livet går vidare för andra och själv står jag still i stunden våra älskade somnade in. Jag lider med dig och förstår att du också är sönder i miljontals bitar. 💔// Karen

[Päivi]

Päivi

Förstår dig 😪🙏💖.Har gått genom detta två gånger.Att ta det beslut.. och efteråt,,livet är inte det samma. Men det var det rätta beslutet f din Bamse.Kram💖

[Författare]

Inlägg