Sorgen efter en kär vän
Anders Hallgren är Hundpsykolog, psykolog, fil. lic. och anses vara världens första hundpsykolog. Anders har även givit ut ett flertal böcker, bland annat ”Förväl till en vän” som handlar om sorgen efter en älskad fyrbent familjemedlem.
”Jag var inte beredd på hur ont det gjorde. Bland det värsta jag varit med om.” Så sa en politiker i kommunen där jag drev min hundskola på 1980-talet.
Jag vet ju av egen och andras erfarenheter att sorgen när ens hund dör är lika stark som när en nära mänsklig anförvant går bort. Trots det tycks andra inte kunna förstå detta.
”Oj då, men köp en ny hund”, var en vanlig kommentar. Att en hund enligt lagen betraktas som en sak, en egendom, är tråkigt och man försöker i olika länder att rätat till det. Jurister som själva har haft husdjur lobbar för att man ska ändra på detta, så att en hund ska falla under samma lagutrymme som barn. Följaktligen ska man inte kallas hundägare utan vårdnadshavare i lagtexten. Det verkar dock gå lite trögt att ändra på benämningen i vårt land, men vi får hoppas att det lobbas hårdare framöver. Det saknas någon som tar tag i det här och pratar med jurister och skriver till myndigheter.
En viktig studie
Då, i mitten av 1980-talet, genomförde jag en studie tillsammans med Örebro universitet, som också redovisades på en internationell konferens för Delta Society i Boston Massachusetts, 1986. Jag jämförde föräldrars och hundägares reaktioner när deras barn respektive hundar blev utsatta för våld, hot och fara. Till exempel fick de reagera på ett uttalande till en bild som illustrerade risk för våld. En full person går rakt emot barnet respektive hunden.
Texten till bilden lyder ”En full, aggressiv person går rakt mot ditt barn/ din hund och det ser ut som om det ska sluta illa. Vad gör du? Hur upprörd blir du?
En bild med fara illustrerades med att barnet respektive hunden har gått ner sig i en vak och kämpar för sitt liv. Texten lyder ”Ditt barn/ hund har gått ner sig i en vak och isen är tunn och bär inte en person med din tyngd. Vad gör du? Hur upprörd blir du?
De här och flera liknande situationer fick respondenterna ta ställning till och ange hur upprörda de blev och vad de var beredda att göra mot personer som hotade deras barn respektive hund.
Samma känslor för sin hund som för sitt barn
Det visade sig att föräldrar och hundägare reagerade på samma sätt. Detta bevisar att de känslor man har för sin hund är av samma slag som de man har för sitt barn. Något som vi som har djur redan vet, men det måste bevisas för att fler ska förstå.
När en hund dör så är alltså sorgen lika svart, svår och djup som när en nära anförvant går bort. Det betyder att den går igenom samma stadier med chock, förtvivlan, acceptans och nyorientering. Många behöver stöd och hjälp att ta sig igenom sorgearbetet, en del i form av professionell terapi andra kanske bara någon att prata med. En stödperson är dock inte vem som helst, denne ska mest av allt lyssna och inte ge några råd.
Sorgearbetet är en process som man inte kan skynda igenom, det tar den tid det tar. Framför allt får inte eventuella kommentarer gå ut på att få den drabbade att inte gråta och sörja, typ ”det går över ska du se”. Tvärtom så innehåller sorgearbetet mängder med tårar och de ska få komma ut. Personen ska läka inifrån, vilket tar sin tid.
Att det finns de som är villiga att arbeta som stödpersoner för dem som mist sin hund eller katt och fastnat i sorg och inte möts av omgivningens förståelse är mycket fint och värt all uppbackning från försäkringsbolag, djursjukhus och djurkliniker. Kanske kunde man bilda en fond för detta viktiga uppdrag.
Av Anders Hallgren
Anders Hallgren är Hundpsykolog, psykolog, fil. lic. och anses vara världens första hundpsykolog, efter att i början av 1970-talet ha introducerat yrket hundpsykolog i Sverige. Han har vigt sitt liv åt att hjälpa problemhundar.
Anders har även givit ut ett flertal böcker, bland annat ”Förväl till en vän”.
Så här skriver Anders Hallgren själv om sitt arbete:
”Jag arbetar som hundpsykolog och inte som traditionell psykolog med människor. Jag har arbetat som tränare och hundpsykolog i över 50 år. Jag har gjort flera studier på beteenden hos hundar och om det emotionella bandet mellan människa – djur. Bland annat har jag också utarbetat en stressanalys och en speciell smärtanalys, som är effektiva verktyg när det gäller att kartlägga orsaker bakom problembeteenden hos hundar. All träning sker inom ramen av en icke-våldsideologi. Mina specialiteter är aggression – orsaker och behandling, post-traumatiska stressymtom och allmänna problembeteenden.
Jag har skrivit 35 böcker och häften om hundars beteende (av vilka några har publicerats i andra länder) och ett otal artiklar för tidningar, medverkat i många radio- och TV-program samt tränat många tusen hundar med problematiskt beteende. Träningen har alltid inbegripit hela familjen och ingen hund har blivit tränad för sig själv. Förutom det håller jag föredrag världen över, mest för hundklubbar och har även utbildat omkring 200 personer inom mitt område. Jag har inspirerat hundpsykologer som Roger Mugford, England och andra att arbeta med detta ämne.
Jag var den första i världen att träna hundar att upptäcka mögel i hus, vilket idag är något av en industri i Skandinavien. Jag fick äran att starta och utveckla ett program för utbildning av servicehundar för handikappade människor, som nu utvecklas effektivt. År 1985 introducerade jag brandvarningsträning för hundar. Efter en långsam start ökar nu intresset för denna typ av träning i flera länder.
Som ett resultat av en studie jag gjorde 1978, som visade att många hundar är understimulerade, startade jag ett program med mental aktivering, vilket nästan alltid är en nödvändig förutsättning för att träna beteendeproblem. De flesta problemen blir mer intensiva av stress, och mental aktivering minskar uppdämd energi. Detta har blivit erkänt i flera länder och jag skrev en bok för Cadmos Publ. i Tyskland om det här ämnet, som översatts till flera andra europeiska språk.”