Svenska Kyrkans erbjuder stöd vid förlust av husdjur

Irja Wikström arbetar som diakon i Svenska kyrkan i Umeå. Hon har jobbat där i 12 år och under den tiden har hon mött många människor som sörjer, både efter förlust av en människa och av ett djur.

Irja och Svenska kyrkan i Umeå har tydliggjort stödet som kan fås i samband med ett sjukt djur eller en älskad djurvän som gått bort. Hon betonar att vi sörjer alla våra familjemedlemmar, oavsett art, och att sorgen behöver få plats och bearbetas.

Irja erbjuder riktade stödsamtal för dem som lever med ett sjukt djur eller när ett djur dött. Kyrkan skickar ut information om dessa stödsamtal till alla veterinärer, så att de i sin tur kan hänvisa till kyrkan vid behov. Irja har personligen mött människor som suttit och gråtit ensamma i väntrummet hos veterinären efter svåra besked innan de ska gå hem. ”Du ska inte behöva vara ensam i din sorg,” säger Irja. Därför är hon noga med att all sorg tas emot, oavsett om det gäller människa eller djur. Efter att kyrkan började tydliggöra denna form av stödsamtal har de fått allt fler förfrågningar, vilket visar att behovet är stort.

Varje höst erbjuder Irja och kyrkan också ett tillfälle där kyrksalen öppnas upp för att tända ljus, skriva i en minnesbok och även ta med ett foto på djuret som gått bort. Ett eget tillfälle för människor som sörjer sina djurvänner i kyrksalen – något som Irja tror är viktigt.

Personligen har Irja upplevt ensamhet i sorg efter sin katt Bumbi-dino, som fick förstorat hjärta och fick somna in i väldigt ung ålder. ”Det var fruktansvärt hemskt och ledsamt – och det innebär stor ensamhet att mista ett djur,” säger hon. En del i ens omgivning kanske inte förstår och det kan kännas svårt att ventilera och prata om det. Bumbi-dino var otroligt fin och social, ville sitta i knäet när Irja åt frukost, kunde ”apport” vilket hon tyckte var jättekul att leka, var alltid nyfiken och ville umgås och vara med. Hon blev akut sjuk och en vän till Irja körde dem till djursjukhuset mitt i natten. ”En sådan maktlöshet och oro som jag kände. Och sen denna stora sorg som kom när veterinären gav sitt besked… Det är vanligt att känna sig ensam i den sorgen,” berättar Irja.

När Irja växte upp hade hon en boxer som hette Benson. Hennes föräldrar tänder fortfarande ljus för honom, även om han gått bort för över 12 år sedan. Han var verkligen en jämlik familjemedlem som de alla tyckte otroligt mycket om och saknar än idag.

Irja betonar att det är viktigt att du inte lämnas ensam i din sorg. Delad sorg blir ofta mer uthärdlig. All sorg är unik och måste mötas just för hur den ser ut. Du kan behöva prata om dödsfallet eller tiden innan. Om avsked eller ett avsked som uteblev. Om förändringar i vardagen, vad som har blivit annorlunda nu efter att din älskade djurvän gått bort. Hur ser dagarna ut? Hur känns det?

Vissa uttrycker sin sorg i aktiviteter och andra har lättare för att prata, gråta och söka stöd hos andra. Om det finns andra som förstår och tar dig på allvar även när det gäller ditt husdjur – så är det tyvärr inte överallt, även om man kan önska att det var så.

Djuren är våra vänner och våra familjemedlemmar och ”sorgen är kärlekens pris”, avlutar Irja.