Vi blev ensamma med vår sorg

Sorgen efter hunden

”Jag kan höra henne, se henne framför mig. Att hon inte är här, att hon är död, är så obeskrivligt konstigt. Jag saknar henne varje dag.” Så säger en kvinna som mist sin hund.

Vi erfar alla sorg. Oftast talar vi om sorg utifrån att en livspartner, förälder eller annan närstående person har avlidit. Men sorg kan också komma efter förlust av djur. Eller förlust av hem, jobb eller något annat som varit betydelsefullt för oss. Och ju mer betydelsefull någon eller något har varit, desto större sorg.

Vi drabbades av sorg efter att vår hund Sigge dog två år gammal i en njursjukdom. Vi följde hans kamp mot sjukdomen och visste att han skulle dö. Det gav oss också tid att förbereda oss för det oundvikliga. Vi kände båda ett behov av att få ta ett farväl och även uttrycka vår tacksamhet.

Jennie gjorde en ordning för begravning och avskedstagande som kom att publiceras i boken Alla varelser ropar till dig (Argument förlag). Det går att använda den i sin helhet eller delar av den. Det viktiga är att hitta en form som förmår uttrycka något av det vi känner.

En annan erfarenhet är att vi blev ensamma med vår sorg. Det var egentligen enbart med dem som upplevt förlust av husdjur som vi fann att det gick att dela vår sorg med. Det är inte bara att ”skaffa en ny” utan det liv vi delat med vårt husdjur, och som nu inte längre finns hos oss, behöver få sörjas och saknaden genomlevas. Kanske går den aldrig över, den ändrar karaktär. Sorgen berättar om kärleken, om betydelsen, samhörigheten.

Det är smärtsamt att förlora en älskad. Och vi tvingas att vandra sorgens väg. I den situationen behöver vi någon som vill lyssna, som vill höra hur vi känner det. Som försöker förstå. Ärligheten är viktig, att inte försöka släta över hur det känns eller låtsas som att ingenting har hänt.  När vi drabbas av sorg har vi ett sorgearbete framför oss. Det handlar om både praktisk förändringar, rutiner, och känslomässig bearbetning som för de flesta pågår under lång tid. Ju mer betydelsefull någon eller något har varit, desto större sorg.

Vi kan aldrig ta över en annan människas sorg, men vi kan finnas till för varandra, höra av oss, dela livserfarenhet, omsluta varandra med värme och goda tankar.

Källa: Pär Friberg och Jennie Högberg
Jennie Högberg och Pär Friberg är präster i Svenska kyrkan. De bor i Sörmland och lever numera ihop med Sammie, en gatuhund från Rumänien.