Fia – årets blodgivarhund som räddade många andra hundars liv
Jag är en kvinna på 60 år i år som haft hund i ganska många år. Sedan 2006 har vi haft hundar av rasen Cane Corso. Tiken som vi nu hade senast, Fia, kom in i vårt liv den 31 mars 2014 (hon föddes 140113), hon kom från en kennel i Norrtälje. Fia var en lugn och eftertänksam tik – man hetsar inte upp sig i onödan liksom. Hon vaktade bra och höll bra koll men var ändå lugn.
När Fia var ung blev hon blodgivare och den första Cane Corson på det djursjukhuset. De upptäckte att den sortens hund var lugna och fina och faktiskt lätthanterliga och fler Cane Corson blev blodgivare efter henne. 2022 blev hon årets blodgivarhund och var med TV4s morgonprogram, det var något hon tyckte var tråkigt och blev glad när vi skulle åka hem igen 😊. En kompis till mig som också är hundförare beskrev Fia på ett bra sätt, ”Fia var verkligen en speciell personlighet, lagom udda som gjorde henne mera charmig”
Fia var väldigt förtjust i äldre kvinnor och sökte gärna upp de vi träffade, det blev nog så då vi hade min gamla mor och svärmor i vår närhet. Vi har en hane av samma ras och honom höll hon ju reda på, hon bestämde!
När hon röntgade höfter och armbågar som ung så visade det sig att hon hade D-höfter och som äldre fick hon pålagringar men har genom åren ändå fungerat bra, de senaste åren med Librela 1 ggn/månad och smärtstillande varje dag nu på slutet. Hon fick somna in då hon inte hade ett värdigt liv som hund pga smärtan och beslutet togs i samråd med veterinären så att vi tänkte rätt.
Huvudet var med, hon hade bra aptit och ville jättegärna vara med på allt och att åka på turer i bilen. En djursjukskötare som heter Tina var med när hon somnade in, Tina var tidigare på djursjukhuset där Fia var blodgivare och ansvarig för blodbanken och redan då träffade vi henne, så Fia var lugn när hon gick över till andra sidan.
Någon minnesplats har vi inte så. Det skulle vara i skogarna vi alltid höll till, där har vi många minnesplatser. Vi har ju iof en plats vi skulle tänka oss att vara speciell, ett ställe som vi kallar ”vår bäck”, Fia älskade att bada, simma och plaska runt i vatten.
När jag tittade på Fia så kände jag en sådan kärlek så det bara svämmade över i hjärtat, jag älskade henne och kommer alltid sakna henne. När min tid kommer så får jag träffa henne igen, så tror jag att det blir.
Matte Maria