Fia var en av våra bondkatter

Fia var den enda överlevande kattungen i kullen. De andra kattungarna dog strax efter födseln. Kanske var mamman för ung och då kan det hända. Fia blev därför ett ”ensambarn” och det var nog därför hon blev lite speciell. Hon tydde sig jättemycket till oss och ibland verkade det som om hon inte förstod att hon var en katt, utan trodde hon var en människa.

Vänligare själ har vi aldrig träffat. Hon kom till oss och tröstade oss om vi var sjuka, lade sig på bröstet vid lunginflammation och fanns vid sidan efter höftledsoperationen. Drog aldrig ut klorna om något inte passade, men var blixtsnabb på att ta mössen under diskbänken. Hon var den självklara ledaren bland övriga katter på gården fast andra försökte ta hennes plats. 

En dag när hon var 10 år gammal blev hon plötsligt slö och ville inte äta. Vi tog henne till veterinären och hon blev inlagd för kontroll och dropp, men hennes liv gick inte att rädda.

Vi saknar Fia så mycket och ibland hör vi hennes kurrande mjau, fast hon inte finns här mer.

Maria och Anna