Min älskade katt finns helt plötsligt inte mer och jag står inte ut
- Detta ämne har 3 svar, 3 deltagare, och uppdaterades senast 9 månader av .
-
Inlägg
-
-
Idag finns inga ord. Bara tårar och ett oändligt svart mörker. Ensamhet och en brutal och obarmhärtig sorg som sliter i bröstet. Elvis, vår ena älskade katt, finns inte mer 💔 Det gick så fort. De senaste dagarna har han kräkts en del. Han blev lite medtagen, vätskeförlust trodde vi. Det har ju hänt förut. Förrgår morse morse åkte vi in till akuten med honom. Några timmar senare fick vi ett telefonsamtal. Han behövde opereras. Gaser hade läckt utanför magsäck och tarmar och han hade väldigt ont. Det var bråttom. Ytterligare några timmar senare fick vi ett till samtal och det var då allting rämnade. Det fanns inget att göra 💔 Nedre magsäcken var så pass trasig, förmodligen cancer, att den inte skulle gå att laga. Det skulle innebära lidande för Elvis. Vi fick höra att det bästa för honom vore att inte låta honom vakna. Chocken var total. Han var ju en frisk katt! Alla värden hade sett bra ut tidigare. Vi var på seniorkoll för bara några veckor sedan. Ytterligare två timmar senare fick vi komma och säga hejdå. Elvis var sig lik. Samma mjuka, fluffiga päls. Vår älskade nallekatt. Men, han var alldeles kall. Blicken död. Helt stilla. Det är så hemskt för allting gick så fort. Här hemma står hans nya foderautomat, med den lilla namnskylten som vår dotter gjort. Hans favoritsovplats, full av hans silkiga päls. Platsen ovanför stenmuren i trädgården där han älskade att sitta. Det är så tomt. Paisley, den kvarvarande katten, sörjer med oss, lämnad ensam kvar. Hur går man vidare när ens bästa vän plötsligt inte finns mer? En älskad familjemedlem. Den snällaste man någonsin kan tänka sig. Elvis, jag saknar dig så varenda por i min kropp skriker av smärta och sorg 😭💔🌈❤️
-
Ohhhh, gråter med er när jag läser din berättelse. Vilket chock!! Det är tillräcklingt jobbigt att planera att man måste låta sin älskling somna in, men att få beskeded som en chock och att inte hinna ta förväl. Så sorgligt och tufft för er. Det enda jag kan säga som tröst är det gör mindre ont med tiden. kram
- Det här svaret redigerades 9 månader av .
-
.
-
Hej kära du! Vilken chock för er. Vi beklagar verkligen er stora förlust. Det finns inga ord som kan trösta och läka just nu. Men ni kan vila i tanken att Elvis inte lider utan för alltid finns i era hjärtan. Er sorg och saknad kommer ni att få leva med, men man lär sig att leva med sorgen. Vårda hans minne ömt, sätt upp ett fint foto på honom hemma och gläds åt den tid ni fick tillsammans. Kram från Djurfrid.
-
- Du måste vara inloggad för att svara.