Min älskade Selma

  • Detta ämne har 1 svar, 2 deltagare, och uppdaterades senast för 3 månader av Djurfrid.
  • Författare
    Inlägg
    • S
      Sofia

      Jag har i dag förlorat min älskade Selma, en golden retriver som blev 13 år gammal. Allt gick så fort och jag fick inte ett riktigt farväl. Sorgen är outhärdlig och allt känns så jobbigt. När det nu bara är en hund som ska ha mat, när det bara är en hund att släppa ut för att kissa på kvällen, hennes päls som fortfarande ligger kvar på golvet sen jag borstade henne i går, jag vågar inte dammsuga för jag vet att pälsen som ligger där inte kommer att komma tillbaka igen. Jag vill inte vakna i morgon bitti när jag vet att jag inte kommer att väckas av att hon kommer smygandes på min sida av sängen. Det är så många moment som kommer att vara jobbiga när hon inte längre är där. Jag vet att sorgen en dag lättar och jag kommer minnas henne och alla fina stunder vi haft men just nu känns det som att jag alltid kommer att vara ledsen och att sorgen kommer förgöra mig.

    • Djurfrid

      Vi känner verkligen med dig 💛 Att förlora en trogen vän som Selma lämnar ett tomrum som inget annat kan fylla. Det du beskriver är kärlek i sin renaste form — den som gör ont när den förloras, men som en dag kommer att värma istället för att göra ont.
      Selma låter som en fantastisk själ, och hennes närvaro kommer alltid att leva kvar i ditt hjärta, i minnena och i allt ni delat. 🌈🐾. Kram från Jenny på Djurfrid.

  • Du måste vara inloggad för att svara.