Hugo vår lilla kämpe
Hugo var vår lillebror hemma och förutom Hugo fanns hans storebror Milou och två kattkompisar.
Hugo kom till mig när han var 4 månader som foderhund. Strax efter det, fick han problem med lös avföring. Vi bytte foder med inget hjälpte och när han började bajsa blod sökte vi veterinär.
Efter en del tester visade det sig att han led av IBD (kronisk tarmsjukdom). Efter åtskilliga tester av olika mediciner hittade vi slutligen rätt i en immunsupprimerande medicin. Nu fick vi några år tillsammans utan större besvär.
När Hugo var två år fick han upprepade hornhinneskador och det visade sig att han led av sicca, dvs att ögonen inte producerar någon tårvätska. Hugo fick då medicin för både magen och dagliga ögondroppar.
Nu flöt det på under många år och Hugo mådde jättebra!
En dag i augusti 2020 upptäckte jag att han kissade blod och hade svårt att kissa. Vi sökte vård, men då han samtidigt fick en ansiktsförlamning när vi satt i väntrummet fokuserades det på fel sak. Ansiktsförlamningen gick snabbt tillbaka då det var en nerv som kommit i kläm. Fel fokus av diagnos fick katastrofala följder för Hugo. Vi blev hemskickade men fick söka igen dagen efter. Det visade sig att Hugo drabbats av en svår njurbäckeninflammation och han blev inlagd. Därefter blev han så dålig att han flyttades till ett större djursjukhus med IVA vård och vårdades där en vecka innan det äntligen vände och alla hans tassar hamnade på rätt sida igen och han kom hem!
Exakt ett år senare fick Hugo en ny njurbäckeninflammation och behandlades för detta. Man såg nu att dessa två omgångar av denna sjukdom gett kronisk njurskada på båda njurarna.
Påsken 2022 insjuknar han med kräkningar och man upptäckte att han även led pankreatit. Att ha dessa tre sjukdomar kan för en människa vara svårt och än mer för en hund då ett foder passar en sjukdom passar den inte den andra eller den tredje
Detta var början till slutet.
Hugo kom hem efter påsk, men ville nu inte äta. Vi provade allt och fick anpassa vilken mat som passade bäst. Hugo fick handmatas men det gick mycket dåligt. Han hade ingen aptit, fick aptitstimulerande och medicin mot illamående men inget hjälpte. Den 8 maj började han andas fort och ansträngande.
Vi åkte in till veterinären och röntgen visade lunginflammation och Hugo fick antibiotika. Natten efter började kan kräka och på morgon orkade han inte end stå upp. De tänkte vätskade upp honom och antibiotika.
Den 10 maj ringer veterinären och ger mig dråpslaget; det går inte längre! Njurarna var helt utslagna. Vi tog oss snabbt dit och en mycket trött och sjuk Hugo mötte mig.
Hugo visade tydligt med blicken att ”mamma jag kan inte längre”. Vi fick där och då ta farväl av vår lilla kämpe och han fick springa över regnbågsbron och möta storebror som lämnade oss året innan.
Matte Catarina Carlén Jeppsson