Laban räddade mig

En ny kärlek kom in i mitt liv efter det att jag förlorat Golden Retrievern Louie. Det var golden retrievervalpen Laban, en lugnare kille (kanske berodde det delvis på att jag vid det laget hade en större erfarenhet av hunduppfostran).

För fem år sedan började jag få pro­blem med magen. Det värkte och jag hade ständiga diarréer och mådde inte alls bra, men jag slog bort besvären med att det nog var psykiskt.

Men det konstiga var att Laban plötsligt började ändra sitt sätt att vara gentemot mig. Så fort han hade en chans satte han sig tätt intill mig och bara tittade på mig med sina stora, kloka ögon. Jag kände inte alls igen hans beteende.

Tiden gick och jag fortsatte att slå bort symptomen på att något i min kropp inte stod rätt till. Trots att magen krånglade alltmer och att Laban fortsat­te bete sig märkligt genom att vilja vara nära hela tiden och iaktta mattes minsta rörelse ignorerade jag signalerna.

Till sist var det Laban som fick mig att gå till vårdcentralen. Då hade han börjat putta på mig med sin nos. Hos läkaren konstaterades det snart att jag hade drabbats av tjocktarmscancer. Jag hade kunnat dö, men tack vare Laban upptäcktes cancern i tid och jag kunde opereras och bli frisk. Jag är fullständigt övertygad om att Laban har räddat mitt liv.

Älskade Laban blev 12 år gammal.