Nipsy

I nästan 18 år gick du vid min sida. Du var aldrig “bara en katt” – du var familj, trygghet och tröst. Du fanns där i vardagen, i tystnaden, i allt det som inte syns på bild. Så många av er har sett dig här genom åren. Din blick, din personlighet, ditt lugn. Men ingen bild kan visa hur det kändes att älska dig, eller hur tomt det känns nu.

Förra veckan fick du somna in i min famn. Jag höll dig. Jag älskade dig hela vägen. Och även om mitt hjärta gick sönder, så var det kärlek att låta dig vila. Nu finns du inte längre där jag kan se dig, men du finns i varje vrå av mitt liv. I rutinerna. I minnena.