Sally, min allra bästa vän
Jag köpte Sally 2016 av en hästhandlare och som grisen i säcken kom hon hem med kvarka och löss! Hon var ett projekt och vi kallade henne Rally-Sally till en början. När jag haft henne ca 3 månader åkte jag av i farten på väg upp på henne och slet av mitt korsband. Hon har gett mig många gråa hår och jag har undrat vad jag hållit på med, men hon hade en enorm personlighet och har aldrig gjort något för att vara elak och blev med tiden en superrolig ridhäst som alltid varit pigg och i ett språng, framåt älskade att hoppa var enormt hygglig på hinder även om det gick väldigt fort, hon hoppade alltid! Min dotter hade med henne på träningar och en del P&J.
Men en kväll nu i november, när en tjej i stallet kom ut så låg hon plötsligt ner i hagen. Mitt i grindhålet på den lerigaste platsen och de hade fått dra och slita för att få upp henne! Jag sprang ut och mötte dem och vi ringde direkt ut jourhavande veterinär…detta var en torsdag kl. 19.30
Han kom efter 35 min och vi hade fått tvinga Sally att gå i paddocken utan att lägga sig ner. Hon fick smärtstillande direkt och muskelavslappnande. Men hjälpte inte…hon fick dropp och mer smärtstillande och efter ca 3 timmar lastade vi och körde den långa vägen till Helsingborgs hästklinik där de ganska snabbt förklarade att det krävdes en buköppning.
Så blev det. Jag pussade henne farväl och kunde känna hennes varma mule mot min kind innan jag gick. Jag blev uppringd igen under operationen där veterinären förklarade att hon haft en stenhård knut på sina tarmar som fastnat runt en fettknöl som satt på insidan av buken och hon hade mkt dåliga odds. Blod i buken och tarmen var i mycket dåligt skick och skulle få ta bort 5 meter och Sally var i dåligt skick efter så lång tid det tog innan hon hamnade där.
Efter samråd med veterinären fick de avsluta Sallys liv när hon låg nedsövd på operationsbordet.
Mitt hjärta brast! Min bästa vän och den vackraste häst på jorden var plötsligt helt borta!
Nu har det gått 1 vecka. Idag gick jag in i stallet för första gången efter det hänt och jag har förstått att hon inte finns. Att jag gjorde allt jag kunde och att hon inte längre har ont.
Ingen kan någonsin ta hennes plats…och jag vill minnas henne för evigt
Tack
Jeanette