Personliga berättelser

Jag fick aldrig ha hund när jag var liten, men farmor och farfar hade hund. De bodde i Kristianstad, mitt emot Bongs och på sommaren i Åhus, på samma adress som oss. De hade Finska Spetsar, Beino och Miska. Jag bestämde mig för att så fort jag flyttat hemifrån så skulle jag skaffa hund. Men…

Vänligare själ har vi aldrig träffat. Hon kom till oss och tröstade oss om vi var sjuka, lade sig på bröstet vid lunginflammation och fanns vid sidan efter höftledsoperationen. Drog aldrig ut klorna om något inte passade, men var blixtsnabb på att ta mössen under diskbänken. Hon var den självklara ledaren bland övriga katter på gården fast andra försökte ta hennes plats. 

Jag började rida när jag var sex år gammal. På ridskolan fanns det en häst som hette Nobel. Nobel var en shetlandsponny som var 116 cm i mankhöjd. Han var väldigt busig och kastade gärna av sina ryttare i tid och otid. När Nobel skulle gå i pension vid 20 års ålder, frågade de som hade ridskolan om Nobel kunde få lov att vara pensionär hos oss.

För många år sedan eller närmare sagt 11/11 2010 så började min dag precis som vanligt. Men slutade så fruktansvärt så det gör ont än idag.

Det var dags att ta den där härliga långturen som både jag och Ampel såg fram emot varje vecka. Ivriga och glada så börjar vi vårt ridpass som alltid med en härlig skritt upp till en asfalterad väg där vi alltid svänger vänster för att sedan följa den ca 100 m innan nästa avfart in på en härlig skogsrunda utan andra trafikanter.

Jag var 12 år och min bästis hade precis gjort slut. Jag var ensam och satt ofta på mitt rum. Mina mamma var uppvuxen med hund och hade varit sugen länge men pappa var inte intresserad av tidiga morgonpromenader, bajsplock eller hundskall. Jag och mina bröder tjatade om hund och gick runt till grannarna och sålde hemmagjort pynt för att få ihop pengar till hundköpet. Jag tror mina föräldrar tyckte synd om mig för att jag satt så mycket själv och vi tog beslutet att köpa en hund. En strävhårig tax. Jag minns bilresan hem från kenneln.

Wilde var en flat, min allra bästa vän. Han har alltid varit så speciell för mig och var med mig 24/7, vad jag än gjorde. Vi har gjort så mycket tillsammans, tagit championat, tävlat SM mm. Han skulle fylla 12 år inom några veckor, så är väldigt tacksam för att han fick bli gammal o hade ett aktivt friskt liv.

En fredag i september sedan gick han bakom mig, aldrig hänt, så jag förstod att något var på tok. Han hade dålig aptit på lördagen men ändå sig lik.